sMnalcteljyL

Alltså, vet inte om det är dessa nya hormoner jag tvingat på min kropp
eller helt vanlig söndagsångest.. Kanske en släng av höstdepression?
Eller bara... Jag vet inte. Det är just det.

Vill lägga mig ner och gråta sönder ögonen, men jag har inget att lipa för?
Fyfan vad töntigt egentligen. Men denna jäkla ångesten som sköljer över mig i vågor är sinnessjuk
Kanske för att...

Varför gör jag såhär!? Jag borde veta så mycket bättre.
Det är som att jag älskar att sätta mig själv i jobbiga situationer,
älskar att jävlas med mig själv?
Jag måste fan vara massochist! finns liksom ingen annan logisk förklaring

Låter som ett jäkla emokid. Men det är just det jag är idag. Sådetså.
Imorgon är en ny dag.