sMnalcteljyL

Jag förvånas ständigt över folks dumhet, alltså inte typ "jag fattade inte skämtet ehe?"
eller att man bara är lite allmänt klantigt trög ibland. ( vem tillhör inte den kategorin liksom )

Nej, det som gör mig så j*vla förbannad är hur vissa människor resonerar, gör och beter sig.
förväntar sig att man ska leva livet efter dem & deras behov, tar det för givet
som försöker tro att man vill höra & bry sig om deras dumheter. Någonstans måste de väl inse hur fel de gör?

Att ge sig in i något alldeles för snabbt, att vägra tänka igenom vadfan det faktiskt är man gör.
Att lägga över sitt ansvar på andra, använda dig som livlina & bara suga livet ur dig medans du lugnt får titta på.
Att inte bry sig ett skit hur mycket ens handlingarna faktiskt påverkar andra människor, att inte ens tanken på själva tanken faller in, förstår du hur jag menar?

Har även alltid när jag var yngre trott att man ska växa upp, bli äldre, klokare, göra mer genomtänkta saker.. FÖRSTÅ mer, kunna ge svar
Men ju äldre jag själv blir, desto mer förstår jag att de flesta bakom den skrynkliga fasaden egentligen är små osäkra, okunniga, själviska snorungar.
Att tex en 80åring faktiskt inte behöver vara mer intellektuellt utvecklad och mindre osjälvisk än en 14åring,
Det är sorgligt och jag undrar, varför, när & vart det tar stopp
det man lär sig, för att bli en bättre människa?

Hur kan det bli så fel?